Förra veckan så fick jag tillfället att åka på en liten roadtrip med min pappa. Anledningen var att jag skulle på intervju nere i Malmö och SAS ville inte riktigt åka då jag ville det så det fick bli bilen. Billigare än både SJ och andra flygbolag. På väg hem från Malmö när vi passerade Jönköping så kom jag att tänka på hur det var tidigare.

När jag var liten älskade jag att åka bil. Har alltid älskat att sitta i baksätet och titta ut genom bilrutan. Fanns heller ingen annanstans där jag sov så bra som i en bil. Dess dova vägljud och den smått vibrerande känslan den gav mig gjorde att jag somnade redan innan vi ens hunnit åka knapp nån kilometer. Framsätet ockuperades alltid av min far som körde och min syrra som jämt påstod att hon blev åksjuk av att sitta i bak, men läsa hästtidningar gick minsann bra. Baksätet fick delas av mig och min mor. Vid min tidiga ungdom så fick jag sitta där bak själv pga. lite olika anledningar.

Vår familj hade väldigt sällan, eller rättare sagt aldrig, någon klassisk svensson-svensson semesterresa. Inga chartersresor till spanien eller Tailand. Våra semestrar på sommrarna dominerades av resor till olika hästtävlingar i Sverige, då min syrra var rätt framgångsrik inom det när hon tävlade. Tvävlingarna för mig var dödens tråkigt. Men som man säger, det är inte målet som räknas utan vägen dit. Roadtrip!! Med bakluckan och takboxen packat med diverse kläder och grejjer och hästsläpet påkopplat med en eller två hamburgare i så åkte vi iväg till Sveriges alla hörn. Jag i baksätet armerad med kuddar, tidningar, godispåsar och dåtidens mp3spelare i form a av en minidisc-spelare.

När jag blev äldre och fick eget körkort och bil så formade jag mina egna roadtrips med kompisar från skolan. Det var turer alltifrån Örebro, Katrineholm, Göteborg och Arvika. Min lilla Audi A4 packades full med väskor och folk. Oftast var vi bara 4 inklusive mig men det kändes alltid som fler för det spelades musik på hög volym och folk var oftast fulla, förutom jag då eftersom jag körde. Måna bensinmackar och vägkrogar avklarades i Sveriges alla baksidor. Diverse olika hyss och bus pågick på dessa roadtrips, sådana som troligtvis inte ger en förtur i kön till Guds himmelrike då den dagen kommer. Dessa gång fick jag dock aldrig tillfällen att njuta av bilens sköna godnattvagga i bak. Då jag var den enda med körkort.

Detta får mig att minnas alla roadtrip-filmer från USA. Alla vet ju att USA är bilens hemland, alla som inte håller med: skit ner er ni har fel. Hur som helst, i dom filmerna så avspeglar sig skönheten och det fina med att åka på roadtrips. Att segla fram på motorvägen mil efter mil, upptäcka nya landskap i Sverige, sova på tvivelaktiga väghotell. Något som i Sverige inte är så vanligt, tyvärr. Att åka bil långa sträckor var möjligen poppis på 60 talet. Men å andra sidan var allting poppis på 60 talet. Dagens miljötänk och höga bensinpriser sätter lite käppar i hjulen för vårt kära bilintresse. Man skulle nästan kunna tänka sig att en persons ekonomiska storhet syns i hur mycket bil han kan åka, kanske.

Tillbaka till min resa till Malmö. Där kunde jag blanda dessa två olika tidsepoker. Köra bil och sitta och sova i baksätet, fast jag satt egentligen i fram. Vi åkte mitt i natten för jag skulle vara framme vid 08:30. Jag började köra. Bilen tankades fullt med diesel och spolarvatten. Jag själv tankades fullt med kaffe och godis, som en roadtrip skall innefatta. Efter halva vägen kunde vi byta förare. Min far tog över rodret och jag satte mig i högersittsen och somnade nästan omgående. Vägen hem från olika utflykter brukar oftast vara tråkigast för det enda som väntar hemma är just… hemmet. Jag fick börja med att sitta bredvid på vägen hem. Efter dagens långa intervju var jag rätt sömning och det tog inte många meter förens vår kära Toyota vaggade mig till sömns i det stora läderklädda sätet. Mil efter mil lät den mig drömmas bort i sömnens land. Tack bilen för att du är det bästa som finns.       

Igår hade jag en perfekt söndag.

Det regnade ute, låg i soffan tillsamans med E under en filt. Drack kaffe och åt egengjorda scones
och tittade på film.
Kan det bli bättre? Helt klart bra avslutning på den helgen. Synd bara att jag var tvungen att åka hem. :(

Torsdagen den 20 Augusti så disskuterade dom om hurvida våldtäkt mellan par
ska räknas som våldtäkt eller inte, efter att nån kammaråklagare yttrat sig om att
det då inte handlar om just våldtäkt med inslag av våld och inte förtjänar 2 år eller mer.
Utan det ska mer räknas som påtvingad sex och ses som "jävligt dålig stil".

Detta är ju nog det mest dummaste jag hört. Faktiskt. Påtvingad sex inom en krets där bägge
parterna känner varan ska räknas som dålig stil. Vad är då våldtäkt om det INTE är påtvingad sex?
Enligt denna kammaråklagare så ska det inte räknas som våldtäkt om personen är passiv och inte gör
motstånd utan övertalas att ha sex.

Denna snubbe säger också, citat "När man säger våldtäkt tänker man mest på riktiga ruggiga våldtäkter. Men tar man en man och en kvinna som känner varandra och kvinnan säger att hon inte har lust i dag, men mannen kör ändå. Visst är det oschysst, men kanske inte värt två års fängelse. Det liknar mer en ordningsförseelse."

Vad dom mer vill är att man ska ändra bevisningen för våldtäkt. Det ska krävas mer bevisning än bara ord mot ord.
Vilket kanske inte är helt dumt. Varför, kommer vi komma till lite senare.

En man ringde in och sa lite kloka saker. Om en person har sex med en minderårig så räknas det som våldtäkt oavsett hur tillvägagångsättet har varit. Med barn så övertalar man dom ju nite med våld, utan med "rätta" ord. Varför är det då skillnad på ålder? Varför är det då inte våldtäkt på bägge?

En tjej vid namn Helga (?) ringde in och tyckte att det hela var helt fel. Vilket jag håller med. Men sen sa hon att det är helt fel att det inte längre ska gå att bli fälld när det bara är ord mot ord. Utan, säger kvinnan att hon har blivit våldtagen så har hon blivit det. Riktigt smart sagt. Jag ska då gå och säga att massor av folk på stan har rånat mig på fler miljoner. För om jag säger det, då är det ju sant.
Nu kanske detta känns lite hårt och kallt. Men tjejer kan faktiskt ljuga. En kille ringde in och berättade att han haft sex med en tjej på en fest och tjejen var då otrogen med honom. Senare, istället för att erkänna sin otrohet anmälde hon honom för att ha drogat henne och våldtagit henne. Polisen lyckades motbevisa detta med tester. Men ändå, kille blev oskyldigt anmäld. Om han nu blivit fäld för att kvinnan sa att hon blivit våldtagen, för då har hon ju rätt, så hade ju han blivit oskyldigt dömd (förövrigt en underbar serie med Persbrandt).

För att sumera detta så kan man ju säga så här, i alla brottsfall så kan ingen bli dömd om inte tillräkligt med teknisk bevis har fastställts. Varför ska våldtäkt bli ett undantag? Där man faktiskt kan bevisa om våld har förekommit. Visst, är tjejen passiv och låter det hända så går det inte. Men då får man väl slåss för sitt liv då! Låter man det ske, så kanske man har sig själv att skylla. Svidande sanning? Kanske.

Hurvida övertalande sex inte ska straffas med 2 år så är det fel! All sex mot sin vilja ska straffas hårt. Man ska inte sänka straffen. Man ska höjja dom! Våldtäkt med inslag av fysisk våld ska höjjas till minst 5 år, gärna dödsstraff.
Alla tjejer som ringde in pratade om att  ingen tror på en tjej som blivit våldtagen och misshandlad i sitt hem. Hur många där ute är det som tror på en man som blivit våldtagen eller misshandlad av sin partner i hemmet? Väldigt få. Nu är inte det en ursäkt. Men, sluta tro att våldtäkt bara drabbar er.


Så, nu har jag gnällt färdigt för ikväll. Snart 1 år kvar till ny riksdagsval. Rösta på mig för Stadsminister!